Praktikplats i Åre

Vi syns!
Cecilia

När jag var färdig med packningen gick jag till den backen som den här helgen, den 9-10 mars hyser en världscuptävling i slalom. Från början gick jag dit för att åka upp med liften som går högst upp till toppen på berget, för att ta lite fina bilder, och få en sista magnifik titt på Åreskutan. När jag kom ner igen, var jag lite snopen eftersom den liften som gick allra högt upp var stängd pga. blåst, och jag hade bara kommit halvvägs upp. Men det var inte förrän så jag såg att det ju var här som världskupptävlingen gick!

När tävlingen var slut för idag kom alla från de svenska skidlandslaget ut i folkmassan, för att skriva autografer och låta sig bli fotograferade. Anja Pärson var en av dem

Jag har trivts bra på Twins. Personalen är rolig, och eftersom halva personalen är släkt med varandra, kan man beskriva det som att det finns en "familjär stämning" här. Bäst har jag trivts i serveringen, där jag har varit som vilken anställd som helst, förutom en lite klumpigare, frågvisare och okunnigare upplaga, men jag har alltid fått svar på mina frågor och de har haft stort tålamod med mig. I köket var jag lite för kort tid för att jag skulle få ta en större del i a la carten, vilket var lite synd. När kvällen var slut sa jag hej då till alla. De verkade nöja med mig, de tyckte att jag hade varit duktig och jobbat på bra. När jag sa hej då till Uffe, som jobbar i köket, avslutade han med: Men du får gå en kurs i att finhacka lök. Sen flinade han mot mig och sa hejdå.

Idag måste jag erkänna att det var rätt tråkigt att jobba kväll. Jag fick göra schnitzlar till lunchen på fredag. Först skulle den skäras upp, sen skulle köttet bankas ut med en hammare. Det måste vara det bästa sättet att avreagera sig på, och en del av mig tyckte det var riktigt skönt att få slå på något. Min kompis berättade för ett tag sen om ett företag som hade som affärside att folk skulle kunna avreagera sig.  Därför hade de ställt iordning att helt möblerat rum, som man fick betala för att få förstöra, och bli av med sin ilska. Jag vet inte var det här företaget fanns, och jag kan inte heller säga att jag har någon säker källa till detta. Jag tyckte det lät som ett slöseri med att förstöra ett helt rum, men nu har jag kommit på en bättre grej. Restaurangen kan ju ta betalt för att folk ska få avreagera sig genom att banka kött! Det är perfekt! De får jobbet gjort, och de får till och med betalt för att någon annan ska göra det! Efter att jag hade bankat ut allt kött skulle det läggas ost och skinka i, sen skulle det vikas ihop och paneras. Att panera är nog ett utav det söligaste saker man kan göra i ett kök. Prova själva! Lagom till att jag var färdig med detta var det dags att börja städa. Nu har jag bara en dag kvar här i Åre, och det känns lite konstigt att det bara är så kort tid kvar.

Den här telefonkiosken finns längst upp i en av backarna.

Friday i´m in love!

Jag har inte skrivit på några dagar, jag har inte tyckt det varit tillräckligt intressant för att skriva ett inlägg. Idag har jag i alla fall jobbat lunch. Igår jobbade jag kväll för första gången, och det var roligt. Jag fick vara med Linn, som har hand om förrätterna och desserterna, och det var en bra början.

En av mina bästa kompisar, Nadia, kanske kommer och hälsar på i helgen. Jag blev jätteglad, jag har ju inte träffat henne på 3 veckor, och jag ser verkligen fram emot att hon ska komma hit.

Hon skulle ha kommit i kväll, men biljetten hade blivit så pass dyr att hon inte ville åka upp. Om biljetten är billigare imorgon kanske hon tar tåget då. Jag hoppas verkligen att biljetten inte är lika dyr imorgon. Men jag förstår mycket väl om hon inte vill betala så mycket för bara ett par dagar.

Tvivel
Sen jag började på HR har jag börjat tvivla på ett nytt sätt. Man kan ju alltid tvivla på något som någon sagt, eller andra saker, men när jag började på HR började jag tvivla på min förmåga.

Jag började ju en praktisk linje och förmågan mäts också hur man utför praktiska grejer. Till en början tyckte jag att jag var grym, men sen såg jag hur alla omkring mig var så duktiga. Vissa var verkligen skapade för restaurangbranschen, tyckte jag. De låg hela tiden ett steg före och hade koll. Jag tyckte inte jag hade det, att jag inte kunde.

Den första egna restaurangdagen vi hade tyckte jag var hemsk. Nu var det upp till bevis. Inte bara för klassen och lärarna, utan först och främst för de som skulle äta hos oss. När man är mitt upp i det, och om man sitter i skiten, och det är 15 gäster som inte fått mat, och maten står där i ugnen och den blir bränd, eller vad de nu är(det har hänt) då kan man inte bara släppa det man har i händerna och säga; Det blev lite mycket nu, jag tar rast på 10 minuter så kommer jag tillbaka sen.

Nej, då måste man fixa det. Man måste vara kvar, hur det än är. Om hela restaurangen sitter där ute och inte fått mat, om ugnen är sönder, och om alla är arga på dig, så måste du vara kvar. Det var det jag var rädd för, att det var en situation jag inte kunde fly ifrån, jag är tvungen att konfrontera den. 

Jag hade intill den dagen aldrig varit så stressad, och jag lovade mig själv att; När jag har klarat mig igenom den här dagen, ska jag sluta. Det här passar inte mig, jag klarar inte det. När jag pratade med de andra verkade inte de lika berörda, och jag tog det som ytterligare ett bevis på att de passade för det här, att de skulle klara det, och det skulle inte jag.

På praktiken går det bra, men ibland tvekar jag. Å ena sidan vill jag lära mig mer, åta mig fler uppgifter, kanske ta hand om hela efterättsbeställningen till något bord. Men då måste jag ta mer ansvar. Och om inte jag har ansvaret kan inte jag misslyckas.

Men jag måste tvinga mig dit. Gör jag aldrig det, lär jag mig inte. Och misslyckas jag aldrig, kan jag aldrig heller lyckas. Det är läskigt, men det är det enda sättet. För att citera en av mina favoritserier: Life is scary. Deal with it.

Efter ett tag lär man väl sig. Att landa mjukare, att fallet inte blir lika hårt.

Hoppas jag.

 
Jaha. Eftersom jag inte har något mer vettigt att skriva är det bäst att jag avslutar med bilden på mig i kockkläder. En stolthet för kockyrket! 

Idag började jag i köket, men eftersom de här veckorna inte är några vanliga veckor, infinner sig inte söndagsångest(oh, nej, imorgon börjar en hel vecka till) eller måndagsångest(oh nej, nu är den här, den vanliga vardagen, och det är låångt kvar till helg). Jag bytte om till mina kockkläder, jag tänkte ta restaurangens egna kockkläder, men den minsta kockrocken nådde mig nästan till knäna.

Dock är jag väldigt snygg i kockläder( jag lägger upp en bild imorgon). Till dess får ni nöja er med en bild på mig i serveringskläder(ingen dålig syn det heller)

Ikväll ska jag göra färdigt min franskaläxa, och sen ska jag lägga mig i soffan, se "Familjen Annorlunda" och förundras över hur folk orkar med 11 ungar. Till exempel, tänk på det här; Hur många liter mjölk går det åt på en vecka i en sån familj? Nu har ni något att fundera på tills nästa gång vi hörs.

På en bild från i lördags som ligger ute, står pappa till vänster i bild, med en vinröd skidoverall. Den officiella historian om overallen är att han har köpt den för 3000:- i en vintigebutik i Stockholm, men den versionen av historien är falsk, något som pappa alltid berättar om någon frågar, eftersom han inte ljuger, vilket jag kan tycka är lite synd i det här fallet, det hade varit kul att se vad folk sa.

Den inofficiella, och riktiga historian är att han köpte den på 70talet och ihop med Ingemar Stenmarkskidglasögonen bildar det en outfit han haft i skidbacken i ca 30 år. När vi var mindre och åkte skidor, var det praktiskt att han hade en vinröd overall, för då såg man var han var, för då var det modernt med mörka skidkläder. Nu är det inte lika lätt att se vem pappa är i backen, för nu har alla färgglada skidutstyrslar, ju mer färgsprakande desto bättre. Det är ett mode jag tycker om, men ibland kan man nästan se prislappen sitta kvar på skidoutfiten som folket i backen har.

 Om man är fördomsfull, vilket man inte ska vara men är svårt att inte vara, så känns Åre som ett ställe dit familjen Enqvist från Danderyd åker för att åka skidor. De kommer där i sina designade skidor med tillhörande pjäxor, och en nyinköpt stylad skidoutfit. Till det har de ett par skidglasögon för 480 kr. De susar nerför backarna i prydliga svängar och när de börjar bli hungriga går de in på en fjällpub och köper varsitt glas vin till de vuxna á 85 kr glaset till maten och ungarna får välja vad de vill ha.

 
Nu har jag fått vräka ur mig alla fördomar jag har om familjer på skidsemester från Stockholm, men bara för att det är jag som skriver betyder inte det att ni kan lita på allt som står här;)

Själv åker jag skidor i gråa, odesignade pjäxor, marinblå termobyxor och en svart dunjacka, en storlek för stor, som gör att man ser lite plufsig ut, en buff, också den i svart, som bidrar till den ostylade nybörjar-det-är-första-gången-jag-är-på- skidsemsterlooken. Det toppas med ett par oflashiga skidglasögon som är nästan exakt 10 år gamla. Ingen fjollstyling här inte, här kör vi original.

Men det är roligt att se att det finns människor som kör på "the old look", som är modern nu igen, fast de inte vet om det. Igår såg jag en tant med en grön skiddress toppat med en ljusgul luva som av den höga midjan att döma på byxorna, nog också kom från 70talet.

Liftarna stängde kl halv 5, och när jag glidit ner hela vägen till torget(man kan åka ner hela vägen dit på skidorna) gick jag och handlade. Det var ett myller av folk, och vid fruktdisken gick det inte att komma fram (Det är ju bra om det betyder att folk köper mycket frukt).

Kommer ni ihåg att jag tidigare skrev om att man skulle lyssna på kroppen, vad kroppen ville ha, och lyssnade man noga skulle man också höra att den ville ah nyttiga saker. Idag blev jag extremt sugen på äpple, så då åt jag det. Och sedan blev jag extremt sugen på fetaostsallad. Jag gjorde en sats med en hel ask fetaost, en rödlök och tre tomater, toppat med svartpeppar och oregano. Det var otroligt gott, men det var tur att jag är ensam på mitt rum, för den andedräkten var monstruös.

Men väl uppe, och i liften, var det riktigt bra igen. Jag provåkte lite, för att testa backarna. De första åken på dagen går alltid kass, men det brukar ordna upp sig. Idag gled jag iväg till ett barnområde med lätta backar, som kallas Björnen. Där hade de slalomtävling i miniformat som tog ca 2 minuter att åka. Eftersom det inte fanns någon åldergräns visade jag småungarna var skåpet ska stå, och hur ett proffsigt åk ser ut. Jag fick till och med ett pris! Det fick alla andra också, men ändå) Jag var den enda 17åringen med i tävlingen i alla fall.

Det är meckigt att fixa allt innan man kan åka skidor, men när man väl står där i backen med solen som värmer i ryggen och ser ut över hela Åre, där man står på toppen av berget, och sedan låter skidorna glida iväg nerför backar och skogsområden och snön känns som rumsvarmt smör under skidorna, ja, då är det värt det.

Jag har som filosofi när det gäller skidåkning att; Bättre att vara kungligt bra i enkla backar, än att vara halvbra i svåra backar, därför har jag utforskat alla de enkla backarna, jag har till och med åkt en grön backe som kallades nallebacken, och jag var klart äldst i backen, medelåldern låg i snitt på 4 år.

Kl 5 började jag mitt sista kvällspass i serveringen. Jag hade tänkt att det skulle bli en bra avslutning, men jag var seg i huvudet, och fick inte ta så många bord som jag hade velat. Jag var seg på att bonga, och tankarna var inte riktigt på plats. Men det gick bra ändå och kvällen slutade med att jag gick hem 120 kr rikare, i form av drickspengar.

Ann och några andra i köket har berättat om en jättegod efterätt de har på menyn, cremecheeseglass med rommarinerad grillad ananas och havreflarn, så jag tog tillfället i akt att prova. Den var försvinnande god, och det var synd att det inte var lite mer. När vi skulle betala såg vi att vi fick 20% rabatt, för att jag jobbar där. Gentilit! Detta var sista dagen som pappa är här, imorgon åker han hem med tåget. Det kommer bli lite tomt nu när han har åkt, jag har vant mig vid att han är här nu, men det löser sig.

Imorgon kommer pappa upp hit för att hälsa på några dagar, och vi ska åka skidor. Det kommer bli roligt att åka skidor, och det ska blir roligt att visa pappa allt i Åre jag har pratat om.

Här är en bild på mig innan personalmiddagen, får ju passa på att ta kort när jag är något så när representabel ;)

Idag började skolan hemma och när jag loggade in på min skolmejl idag hade jag fått en del mejl om olika saker från skolan jag behöver göra. Jag blev lite trött när jag såg det, inte för att grejerna i sig var så stora, men det går inte att komma ifrån att det är rätt skönt att jobba och vara ledig när man kommer hem, och inte ha läxor och annat och hålla på med.

Nu ska jag gå på personalmiddag på Twins. Det känns lite konstigt att gå dit, jag är ju inte personal där, jag är bara där i en månad och slavar;) Men de sa att jag var välkommen, och det kommer bli roligt att lära känna alla lite mer. Och gratis mat tackar man ju inte nej till, eller hur?

På Twins var det ganska mycket folk idag, jag jobbade kväll. Det var alltid något att göra, men inte stressigt, så det var skönt.

Ibland blir man bara lite irriterad på gästerna. Jag skulle duka av ett bord idag, och hade staplat 4 tallrikar och skulle ta den femte. Det är alltid trångt, både på bordet och runt om, för folk ska ju lägga sina handväskor och andra attiraljer runt sig. Den sista tallriken innehavdes (kan man skriva så?) av en herre som hade en vägg bakom sig. Han hade skjutit ut stolen och satt och pöste på sin stol, så jag kom inte emellan. Jag sa ursäkta och undrade om han kunde flytta in sin stol. Han gjorde det, men han var uppenbart irriterad över att behöva flytta på sig, för en simpel liten 17-årig servitris dessutom.

I lördags skulle jag jobba lunch, men Ann hade frågat om jag ville jobba kväll istället, i och med att det skulle komma mycket folk. Jag sa att det var ok. På lördag kl 12 ringde Ann. Jag hade precis kommit ut ur duschen och rusade sjöblöt in på mitt rum för att hinna svara. Det var Ann, som undrade varför jag inte var där. Det visade sig att hon menade att jag skulle jobba lunch OCH kväll, och att jag hade missförstått allting. Jag skyndade mig dit, och jobbade från kl halv 1 på dagen, till klockan halv 12 på natten. Jag inser att det inte är fantastiska arbetsvillkor, men eftersom jag jobbar ju redan gratis, så mycket värre kan det ju inte bli. Det var mer folk i lördags kväll, än på fredag, men jag hade fått in mer rutin, och jag behövde inte fråga lika mycket. Jag var, både i lördags och fredags kväll ansvarig för den prestigefyllda uppgiften att se till att gästerna hade vatten och bröd, och att brödkorgen plockades bort när maten kom. Dessutom var jag allt i allo och fick hjälpa till att duka av, duka upp bordet igen när folket hade gått, och lite allt möjligt. Det var skönt att börja lätt, och jag hade ändå att göra hela kvällen. Kl halv 11 hade jag inte haft rast sen kl halv 2, och jag kände att jag måste få vila i 5 minuter. Jag låste in mig på en toalett, satte mig på golvet blundade, och bara satt där. Fötterna var ömma, och hela kroppen var förlamande trött, och det krävdes en hel del övertalning för att kroppen skulle resa på sig igen och jobba ett tag till.

Belöningen för kvällen kom kl 11, när det bara var 1 skränande bord kvar. Den maten som hade blivit över fick personalen förbarma sig över, och en tallrik med pommes frites, hemgjord bearnaisesås, lite entrecote, lamm och oxfilé slank med lätthet ned. Det är tur att det än så länge inte syns på mig vilket syndigt liv jag lever, gällande mat. Men min kompis Nadia, och i viss mån jag, tror att vid 25 kommer det smälla till och jag kommer gå upp 43 kilo över natten, men den dagen, den sorgen;)

När jag kom hem kl halv 1 satte jag mig framför TVn och huvudet började långsamt varva ner, kroppen hade ju varvat ner ca halv 11, men i huvudet rådde det febril aktivitet. Det har en lugnande effekt att se på amerikanska komediserier. Jag citerar här min kusin " Ibland när man är riktigt trött, är det skönt att se på något amerikanskt skräp, man behöver inte engagera sig, de skrattar jut ill och med åt en, inte ens det behöver man göra själv!" De andra i huset hade haft förfest hemma, de syntes, och när jag hade lagt mig kl halv 2, helt slut, kom de hem för att ha efterfest.Jessica undrade varför jag inte var med och efterfestade, och jag förklarade att jag aldrig hade kunnat hålla mig vaken, den höga musiken till trots.

Nåväl. Min frukost börjar bli lite tråkig, och om jag inte köper mjukt bröd snart, utan fortsätter äta knäckebröd kommer jag få men för livet. Idag har jag inte gjort så mycket, men jag har ändå varit rätt duktig. Jag har städat! Frivilligt! Det ni ;P

Nu ser det riktigt bra ut igen, och man kan ställa ifrån sig något på köksbänkarna, istället för att vara belamrade med disk. Idag börjar Red Bull Crashed Ice 2012 här i Åre, som jag tänkte gå ner och se, men det var slut när jag kom.

När jag slutade var jag så himla sugen på choklad. Jag kunde inte tänka på något annat och i munnen kände jag begär efter choklad.

Jag har en teori. Om man lyssnar på vad kroppen vill ha kommer man må bra, för som Gustav Svensson en gång sa i Svensson, Svensson; Är magen glad så är människan glad. Om kroppen säger att han vill ha ananas, så ger man kroppen det. Om kroppen säger att han vill ha chips, så ger man kroppen det. Vissa tror att om man lyssnar på kroppen, så kommer man bli fet, för kroppen kommer bara säga att han vill ha kakor och pommes frites. Men om man är riktigt lyhörd så kommer man höra att han ibland vill sätta tänderna i ett saftigt äpple, eller ut och röra på sig för att få lite frisk luft. Alltså var det inte mycket annat att göra än att gå till Ica och köpa choklad, annars hade magen aldrig blivit tyst. När jag kom hem såg jag på film, och sen låg jag och läste tills jag blev så trött att texten i boken blandades ihop och jag fick läsa om meningen 5 gånger utan att förstå vad det stod. 

Jag höll på att komma försent till Twins idag, jag håller på och läser Camilla Läckbergs senaste bok "Änglamakerskan", den börjar bli riktigt bra!

De andra var som bor i huset med mig var som vanligt inte uppe när jag åt frukost. Även om jag är "själv" här uppe och inte känner någon har jag ändå alltid folk omkring mig, så det är skönt att få sitta ifred, äta frukost, titta på utsikten och inte behöva anpassa sig till någon. Idag var det fler människor på Twins i personalen som jag inte träffat, bla annat chefen för restaurangen.

Jag fick ungefär samma arbetsuppgifter idag som igår, och trots att det bara är andra dagen börjar man redan komma in i systemet.

Jag gillar restaurangyrket, för jag och yrket "tänker" på samma sätt. Jag tycker om att saker ser snyggt och prydligt ut, jag gillar att saker ser symetriska ut och att allt man kan förbereda för något, ska man förbereda. Och hela det tänket får jag användning för i restaurangbranschen.

Idag kom ca 5 poliser i uniform in på restaurangen. Till saken hör att polisen hade gjort en krograzzia i Östersund igår, men det visade sig ganska snart att poliserna, likt vanligt dödligt folk, ibland blir hungriga, och vill ha lunch. Efter att lunchen var slut och vi hade ätit lunch var det inte så mycket att göra. Det kom ingen och åt a la carte. Dock finns det ju alltid saker att göra på en restaurang. En av sakerna som ingick i jobbet idag var att prova om restaurangens sortiment höll tillräckligt hög nivå. Med det menas att smaka på, i mitt fall en snickerskaka, och se om den gick att äta. Den gick att äta.

Ann, som är min handledare, är väldigt bra. Hon är mån om att jag ska lära mig något på praktiken och hon instruerar mig. Man kan vara på en jättefin restaurang, och få en dålig handledare, och då lär man sig ingenting. Men man kan också vara på en skitrestaurang, ha en jättebra handledare och ändå lära sig mycket. Idag lärde Ann mig skillnaden mellan espresso, dubbel espresso, macchiato, latte, cappucino och americana, och jag fick göra en latte.

Idag har jag sett Pirates of the Carribean, med Penelope Cruz. Halvvägs in i handlingen ringde dock min kompis, men det gjorde ingenting, för det var roligt att få prata med någon jag känner så väl. 

Imorgon jobbar jag kväll, vilket innebär att jag börjar jobba kl. 5. Jag vet inte riktigt vad jag ska fylla dagen med. Det hade ju varit ultimat att åka skidor, men jag har inte råd att åka skidor varje dag jag är ledig, eller jobbar kväll. Jag får välja mina dagar och imorgon kommer inte bli en av dem.

Har´e!

Idag har det varit snöyra hela dagen i Åre och när jag kom fram till Twins såg jag ut som en vandrande snögubbe. Väl på Twins fick jag bekanta mig med alla i personalen och restaurangen i stort. De verkar jätteschysta! Idag fick jag bära ut tallrikar till gästerna, plocka disk och duka av. Det var en bra start. I början var jag jättestressad och nervös, eftersom servering inte är min starka sida, men det gick faktiskt väldigt bra. När jag kommer hem ska jag glänsa, min serveringslärare kommer tappa hakan! Jag jobbade till 5 idag, och sen begav jag mig hemåt. Jag drog iväg till äventyrsbadet som finns här i Åre.

De jag bor med firar 100dagars idag. Det innebär att de firar att det är 100 dagar kvar till studenten. Jag ska vara med på ett hörn, vi ska dela på den här champagneflaskan, så det kommer nog bli skoj! (Eller inte?..)

Efter 2 dygn i radioskugga är jag nu slutligen uppkopplad mot internet igen. Vilken abstinens! xD

 
Jag kanske ska presentera mig lite. Jag heter Cecilia Svensson och jag går andra året på Hotell& Restaurangprogrammet på Kunskapskällan. Just nu är vi ute på praktik, och jag har fått den otroligt roliga förmånen att få åka till Åre, mitt under högsäsongen, och göra praktik. Jag ska vara på en restaurang som heter Twins. Den ligger mitt i byn, och här ska jag alltså vara i 4 veckor. Detta är min andra dag i Åre. Jag åkte upp hit, med tåg i söndags. Här ser ni en bild på stationen, det var en så mäktig syn att jag var tvungen att plåta den ;P

Här i Åre bor jag på ett elevhem för elever som går på restaurangskola i Åre. Jag bor i ett hus med 4 andra härliga elever, vid namn Linus, Matilda, Felicia och Jessica. Det är som ett eget hus, med TV, kök, badrum och tvättmaskiner. Alla har varsitt rum, dock inte så imponerande stort eller flashigt, som ni kan se på bilderna;)

Efter att ha handlat proviant på Ica, gav jag mig "hemåt" för att laga middag. Idag fick jag lära mig en genväg till byn som kallas mördarbacken. Den kallas så för att det är rätt halt, kom jag på, när jag satt där med mina två matkassar på ändan i snön, och hoppades att ingen hade sett mig.

Efter att ha gått hem och lagat mat och slöat lite framför min favoritserie på Tv(Scrubs) gick jag ner till det andra, stora elevhemmet, för att prata med lite folk, och pyssla. Mitt första projekt heter armband och kommer bli riktigt snyggt. Nu är klockan 23.14 och det börjar bli dags för mig att packa ihop min dator, och bege mig hemåt för att sova. God natt!